Långfredagens Bibeltexter

Hej!

Här nedan har jag samlat ihop några bibeltexter, dels från evangelierna i Nya Testamentet där beskrivningarna från det som hände på långfredagen finns nedskrivna, dels några bibelord från Gamla testamentet, där det profetiskt står om Jesu lidande. Jag har också några texter med från andra bibelböcker med anknytning till vad som skedde den här dagen.

Kom ihåg när du läser om allt som hände, att Jesus gick igenom allt detta för dig och mig! Han hade dig i sina tankar de här dagen, han gick igenom detta för att du skulle kunna få vara med Honom i all evighet! Det vara dina synder som han bar och dina sjukdomar som Han tog!

Om du någon gång tänkt att det är ingen som älskar mig, det finns inges som verkligen bryr sig om just mig, så läs detta, du har en som älskar dig så mycket att Han gick igenom allt detta lidande, just för dig!

Långfredagens händelser

Jesus anklagas

Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. Där började de anklaga honom och säga: ”Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung.” Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas konung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det.”

Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: ”Jag finner inget brottsligt hos den här mannen.” Men de var påstridiga och sade: ”Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit.” När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.

När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte.

(Luk 23 SFB)

…….och han (Pilatus red.anm.) gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade till honom: ”Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?” Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.”
(Joh 19:9-11 SFB)

Jesus blev hånad

Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.

(Luk 23 SFB)

De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas konung!” Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

(Matt 27:28-31 SFB)

Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: ”Detta är Jesus, judarnas konung.” Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!” Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
(Mat 27:37-44 SFB)

Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
(Joh 19:21-22 SFB)

Människorna dömer Jesus

Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom.”

Då skrek hela hopen: ”Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!” – Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. – Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. Men de skrek: ”Korsfäst! Korsfäst honom!” För tredje gången sade han till dem: ”Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom.”

Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. Han frigav den som de ville ha fri – mannen som var fängslad för upplopp och mord – men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.

Simon från Cyrene fick bära korset

När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

(Luk 23 SFB)

Jesus förlät bödlarna

Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde.” Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv.” Över honom fanns det också ett anslag: ”Detta är judarnas konung.”

Luk 23 SFB)

Och när de kom till den plats som kallas Golgata – det betyder huvudskalleplats – gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Sedan satt de där och vaktade honom.
(Mat 27:33-36 SFB)

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. Därför sade de till varandra: ”Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.
(Joh 19:23-24 SFB)

En av brottslingarna blev frälst

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”

Jesus visar omsorg om sin mamma

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
(Joh 19:25-27 SFB)

Jesus ger upp andan – Förlåten i templet rämnade

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

(Luk 23 SFB)

Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. De andra sade: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.
(Mat 27:45-53 SFB)

Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast.
(Heb 10:12-23 SFB)

I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
(Heb 6:19-20 SFB)

Människor förstod att Jesus var från Gud

Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.” Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen.

När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Denne var verkligen Guds Son.”
(Mat 27:54 SFB)

Soldaterna krossade inte hans ben

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten – det var nämligen en stor sabbatsdag – bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat.
(Joh 19:30-37 SFB)

Josef från Cyrene tog hand om Jesu kropp

Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd.

(Luk 23 SFB)

Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner. När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den. Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.
(Mat 27:55-61 SFB)

Gamla Testamentet talar profetiskt om långfredagens händelser

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.
(Isa 53:3-6 SFB)

Jesus lidande finns beskrivet i Psaltaren

För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”, en psalm av David. (22:2) Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. (22:3)

Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. (22:4) Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. (22:5) På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem. (22:6)

Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam. (22:7) Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. (22:8) Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: (22:9) ”Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.” (22:10)

Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. (22:11) På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud. (22:12) Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. (22:13) Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. (22:14) Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. (22:15) Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt.

Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. (22:16) Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. (22:17) Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. (22:18) Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. (22:19) De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. (22:20) Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp!

(Psa 22:1-19 SFB)

Eftersom Jesus lidit kan Han hjälpa oss

Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
(Heb 2:14-18 SFB)

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus

När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
(Heb 12:1-3 SFB)

Kristushymn – Jesus var lydig, och därför är han nu upphöjd!

Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
(Php 2:5-11 SFB)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *